Pedofiler. Om arbetsmetoder i svenska skolan

Att börja i en svensk folkhögskola var  en stor chock för Monkis. 
Redan under de första lektionerna konstaterade hon att man inte behövde göra särskilt mycket i skolan.

En vanlig dag i skolan ser (ur Monkis' perspektiv) så ut:
Läraren kommer, pratar en stund om ett ämne och lämnar en uppgift som eleverna borde (inte måste!) klara. Snart är det dags att fika, så de hinner inte ens börja med att läsa vad uppgiften handlar om. Efter fikat försöker de jobba på en uppgift som de fått från en annan lärare, men snart är det lunch och de behöver slappna av före maten. Efter lunchen är det bara en lektion kvar, men det går inte att koncentrera sig när man har ätit sig mätt. Handledningstiden efter sista lektionen ägnar elevrna åt att prata med lärarna. Detta skulle anses vara bra om de inte bara berättade svesnka roliga historier (som enligt Monkis inte är roliga alls), utan också talade om något vettigt.
Trots att det är många faktorer som stör eleverna i att arbeta på uppgifterna, lyckas de på något sätt åstadkomma skriftligt svar på lärarnas frågor. 

Men uppriktigt sagt: man behöver inte anstränga sig mycket för att bli kallad "duktig".
Jämfört med den polska gymnasieskolan är detta ett dagis.  Eleverna får leka hela dagarna utan någon tillsyn.
Det känns som om det inte fanns något konkret studieprogram. Det är inte lärarna som bestämmer vad eleverna SKA veta, utan eleverna som bestämmer vad de VILL veta. Man kan säga att skolprogrammet är väldigt "flexibelt".  

En till grej som har chockat Monkis är att man inte använder många böcker i skolan. Källan till all kunskap är Internet. 

I början var Monkis jätteskeptisk till detta sätt att plugga.
Men när hon fick göra ett projektarbete om pedofili lade hon sin ambition åt sidan och letade efer all information på nätet, precis som alla andra gjorde.
Och arbetet visade sig vara jättebra. Det var bara att köra vidare på det spåret!
 
Men jag är lite orolig för henne eftersom hon har blivit  slarvig och lat nu. Och hon behöver vara flitig och jobba hårt för att klara av alla prov som hon ska skriva när hon kommer tillbaka till Polen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0