Kallt som satan, dimmigt som tusan och blåsigt som fan... men värt ändå !

Kallt som satan, dimmigt som tusan och blåsigt som fan!!!

Det var det Monkis tänkte på när hon gjorde en paus på 1000-meters höjd pä vägen till Babia Gora (1725 m), en av de högsta topparna i Polen. Vädret blev värre och värre men det brukar ju vara så i bergen och Monkis visste att hennes tjat inte kunde hjälpa mycket åt dimman och vinden. Hon var väldigt trött men hon kände att hon fick en chans att pröva sin vilja och sin uthållighet (både den fysiska och den psykiska). Därför kämpade hon hårt för att övervinna sig själv. Äntligen anlände hon på toppen trött men glad över den lilla succé hon gjort.

 

Monkis kompisar på vägen upp

Att kämpa med sig själv är att överskrida sina möjligheters gränser. Här en annan gräns: gränsen mellan Polen och Slovakien.



Kommentarer
Postat av: franz ferdinand

bilokacja

2008-11-17 @ 20:12:54
Postat av: jagochmonkis

Franz: Teleportacja. Fast bilokacja i och för sig är bäst.

2008-11-18 @ 19:52:20
Postat av: ewa d-b

I found u!

2008-11-25 @ 18:11:15
Postat av: jagochmonkis

ewa d-b: Damn, u're really fast!

2008-11-26 @ 08:45:37
Postat av: sylweriusz

booooring!! jag kräver ett inlägg!!

2008-11-27 @ 16:09:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0